Tillbaka från en arbetsresa till Wien. En resa av typen flygplats-mötesrum-hotellrum och inte så mycket av själva Wien. Som tur är gillar jag flygplatser. Känslan av att vara på väg. Människor och möten.
Min farmor älskade också people watching, men på den tiden hette det "titta på folk". På våra små utflykter till Östersund brukade farmor och jag sätta oss längst in på fiket, bredvid varandra i soffan med våra ryggar mot väggen - så att vi hade full uppsikt över hela stället och alla människor.
Jag har fortfarande vänner som älskar people watching. Tillsammans spekulerar vi i våra medpassagerares levnadshistorier, fabricerar ett drama mellan mannen och kvinnan vid bordet bredvid, dubbar deras konversationer och tror nästan oss själva...
Hur har du lyckats ändra tiden så att den stämmer? jag fattar inte..
SvaraRaderaIntressant! Jag brukar titta på folk i tunnelbanan och se det älskansvärda i dom. Ibland leker jag att jag är deras mamma. Om dom är frånstötande på något vis funderar jag över vad jag skulle se om de var mina söner/döttrar. Troligen något som jag gillar....
SvaraRadera